Från maktlöshet till ”empowered”

April är här och runt om i världen uppmärksammar man ”Cesarean Awarness month” och det känns viktigt tycker jag. Känns dock inte som att vi uppmärksammar detta tillräckligt mycket i Sverige och det önskar jag ändra. Så då kändes det som ett bra tillfälle att dela min historia.Långt inlägg men önskar verkligen att ni läser hela och dela/tipsa gärna om ni har någon i er närhet som ni tror skulle bli stärkta av min historia.

APRIL C-SECTION AWARNESS MONTH

Jag har fött alla mina tre barn med kejsarsnitt men de har varit väldigt olika – både orsakerna till snitten och hur de gick till. De har också påverkat mig känslomässigt på olika sätt. Jag vill berätta min historia för att ge er exempel på hur olika även kejsarsnitt kan gå till och jag vill förmedla hur viktigt det är att läsa på om vilka val vi har och vilka våra rättigheter är inför och under förlossningen. Det här är en KVINNOFRÅGA och det är VÅR RÄTTIGHET att bli informerade om de olika val som finns när det kommer till vår förlossning.

När jag skulle föda mitt första barn var jag 26 år och på grund av att min dotter, som i dag är 15 år, hade bajsat i fostervattnet under förlossningen blev det kejsarsnitt. Beslutet togs i samråd med mig och själva snittet kändes helt okej. Det var däremot jobbigt direkt efteråt eftersom jag fick ligga själv på “uppvaket” (operationsavdelningens uppvakningsavdelning) – separerad från min nyfödda bebis.

Jag tror att min övertygelse om- och starka känsla för, att ha mina barn nära hjälpte mig att snabbt knyta an till mitt barn trots att vi varit separerade några timmar direkt efter förlossningen. Så fort hon fick komma till mig kände jag mig genast väldigt bekväm i mammarollen och amningen kom fort igång. Jag tror också att de ödmjuka, inkännande och respektfulla läkarna och barnmorskorna bidrog till att det inte kändes känslomässigt jobbigt efteråt.

Förlossningen med min mellersta dotter, som i dag är sju år, blev helt annorlunda. Tillsammans med min man hade jag förberett mig så mycket det bara går om förlossningar. Jag hade läst böcker, gått på förlossningsförberedande kurs, gjort gravidyoga och även pratat igenom min tidigare förlossning och min önskan om den kommande. Jag ville föda vaginalt den här gången. Jag hade även lyckan att få ha med mig min bästa vän, som är doula. Det slutade dock ändå med att den förlossningen lämnade mig ett stort ärr i själen, som jag fortfarande bär med mig.

Min man, min doula och jag var hemma i många timmar innan vi åkte in till sjukhuset. När jag väl kom in var jag öppen runt fyra centimeter och jag kände att jag hanterade värkarna bra. Trots det blev det ganska snabbt beslutat att de skulle snitta mig igen. Den här gången inte i direkt samråd med mig utan mer som ett ultimatum konstaterat på ett otroligt okänsligt sätt av den ansvarige läkaren på plats. Med ord som: “Ja du kan ju fortsätta såhär (med mitt, enligt läkaren, oeffektiva värkarbete) i några timmar till men det kommer ändå sluta med snitt (baserat på att det blev snitt vid 4 cm förra gången)”. Min doula föreslog alternativ men läkaren och barnmorskan (som dessutom var höggravid och jobbade sin sista dag den dagen) var inte intresserade av att lyssna utan betedde sig väldigt auktoritära och beslutsamma.

Det skedde många olika överträdelser mot min vilja under de få timmarna jag var på förlossningsavdelningen men det är så svårt i en sådan skör situation, som det är under en förlossning, att hitta kraften att stå upp för sig själv och våga lyssna till sin kropp.

Efter förlossningen och lång tid efter var jag mycket nedstämd och så här i efterhand kan jag se att det hade att göra med allt som hände den dagen på sjukhuset. Allt sköttes så dåligt även efteråt. Läkaren kom exempelvis aldrig in efter snittet och återkopplade inte med mig, vilket är något som egentligen ska göras. Flera personer som arbetar inom förlossningsvården, både läkare och barnmorskor, har läst min journal från den förlossningen och kan inte förstå varför det blev kejsarsnitt. Ingenting indikerar att bebisen var stressad eller att jag inte skulle ha klarat att föda henne vaginalt.

Jag hade kunnat skriva mer detaljerat om allt som hände den dagen men jag känner att det viktigaste är att förmedla vikten av att bearbeta en traumatisk händelse. För mig var det otroligt läkande att få prata om allt som hade hänt – om och om igen – och våga känna på alla känslor som kom efteråt. Många tårar har det blivit blandat med frustration och ilska.

Att vara nära i kärlek är också helande. Liksom med min förstfödda dotter fick jag snabbt en stark anknytning med min mellersta dotter. Detta, tillsammans med bearbetning av mina känslor, tror jag var förutsättningarna för att vilja ha ett tredje barn. 

När jag blev gravid med vårt tredje barn ville jag försöka föda vaginalt, men i Sverige önskar man helst att efter två kejsarsnitt bör tredje förlossningen vara ett planerat kejsarsnitt.

En fantastisk barnmorska tipsade mig om att läsa på om något som heter ”Gentle Cesarean”, familjevänligt kejsarsnitt. Denna video tittade jag på inför, i denna klipper de dock navelsträngen på en gång. Det gjorde de inte under mitt.  Snitten utförs med tänket att det ska vara lugnt när bebisen föds och mamman ska vara mer delaktig. Läkarna som jobbar på detta sätt i bl.a England, Venezuela och USA förstår inte varför inte alla sjukhus i världen tillämpar detta sätt – speciellt vid planerade kejsarsnitt men även vid en del akuta snitt som inte är urakuta. Det kräver nämligen inte något mer från sjukhusets sida och tar endast lite längre tid än vid ett ”vanligt”. Det är inte heller mer riskfyllt. Det verkar mer handla om ett synsätt/mindset. En av läkarna i England som utför familjevänliga kejsarsnitt menar att för de som utför ingreppet är det en daglig rutin medan det för den födande kvinnan och partnern är en ”one in a life time experiences” och värt att göra till den bästa. Fint tankesätt tycker jag.

Efter jag läst på om familjevänligt kejsarsnitt kände jag en sådan glädje och hopp. Det här var precis det jag önskade. Så jag bokade tid hos min läkare på förlossningen där mitt planerade snitt skulle vara och berättade i detalj hur jag önskade det (för det är inte en självklarhet att svenska läkare vet hur man utför ett familjevänligt kejsarsnitt).

Ett familjevänligt kejsarsnitt går till på bla följande sätt,

  • Elektroder placeras på sidan alt ryggen på mamman så att bröstet är fritt för bebis på en gång.
  • Infarter sätts på den icke dominanta handen.
  • Om önskan finns så kan man ha genomskinligt skynke så att mamman får möjlighet att se sitt barn förlösas.
  • Snittet görs och bebis får i lugn takt komma ut. Man kan även låta bebis själv får trycka sig ut.
  • Belysningen dämpas så snart bebis är ute och tyst i salen.
  • Sen avnavling tillämpas, moderkakan läggs i en påse som partnern kan hålla i ovanför bebis.
  • Hud mot hud. Bebis på mammans bröst så snart moderkakan är ute. Genom hud mot hud vet man att bebis omställning till livet utanför livmodern underlättas, tex andning och blodsockerreglering. Det har även en smärtlindrande effekt.

På de kliniker där man utför denna typ av kejsarsnitt har resultaten varit fantastiska: återhämtningen för mamman är mycket snabbare, anknytningen för både barnet och mamman gynnas, och amningen kommer igång fortare. Här, här och här finns det fler artiklar om detta. Om ni googlar ”Gentle Cesearen” så finns det mycket att läsa och videor att se. Dock hittar jag INGET på svenska? Så på tiden att berätta om detta alternativ tycker jag!

återhämtningen för mamman är mycket snabbare, anknytningen för både barnet och mamman gynnas, och amningen kommer igång fortare. Här, här och här finns det fler artiklar om detta. Om ni googlar ”Gentle Cesearen” så finns det mycket att läsa och videor att se. Dock hittar jag INGET på svenska? Så på tiden att berätta om detta alternativ tycker jag!

Min nyfödde skatt, nära och med navelsträngen kvar och moderkakan i en påse

För mig blev denna upplevelse helt annorlunda, jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Det var en helt annan närvaro för både mig och min man. Jag fick vara med och bestämma, det var vår födsel mer än ett operativt ingrepp. Det blev precis som jag hade önskat: med bland annat dämpad belysning, tyst i salen så fort de öppnade mig, sen avnavling (min man höll i moderkakan i en påse ovanför vår son tills navelsträngen var tömd på blod). Jag fick honom på mitt bröst på en gång så snart moderkakan var ute. Han sökte bröstet på en gång och barnmorskan sa att hon aldrig sett något liknande vid ett snitt, eftersom bebisarna som kommit ut den vägen brukar behöva lite längre tid på sig.

Sen låg han där, min lille skatt, på mitt bröst det första dygnet. Kan också se såhär i efterhand att även min fysiska återhämtning blev lättare. Inte så konstigt då sambandet mellan kropp och sinne är ett faktum.

KÄRLEK

För mig var det här ett sätt att vända känslan av maktlöshet till att bli ”empowered” och det är något jag önskar till alla kvinnor. Hoppas min berättelse kan vara till hjälp om någon av er därute känner igen er. Hör gärna av er om det är något ni undrar.

Kram Anna

Träning under graviditet

Hej på er,

Jag var nyligen med i Aftonbladets nyhetsmorgon Web tv om ”träning under graviditet”, man har lite tid på sig så blev glad när jag efteråt fick frågan att även vara med i en artikel. Länkar till den här och vill ni kan ni även chatta med mig på torsdag 12.30 om ni har några frågor gällande träning under graviditet.

(Bild från Älskade Unge avsnitt om träning under graviditet)

Vill förtydliga några punkter,

  • När det kommer till mina råd gällande träning under graviditet så är det vid en okomplicerad/frisk graviditet. Känner du dig osäker prata alltid med din barnmorska eller ansvarige läkare.
  • När det står att man kan ”träna hårt” var det inte riktigt det som jag önskade få fram utan mer att allt är så otroligt individuellt och tungt för en kan vara ”helt hanterbar” nivå för en annan.
  • Vi är alla olika så otroligt viktigt att utgå ifrån sig själv och be om råd om man känner sig osäker.
  • Sen anser jag såklart att man även ska ta det lugnt och känna in, i många fall är det där fokus ligger men om man känner sig osäker på om man kan/vågar träna under sin graviditet så önskar jag kunna inspirera till att, JA det kan man. Det ena utesluter inte det andra.
  • Jag tror på att det går att fortsätta styrketräna under hela sin graviditet. Såklart med övningar anpassade efter den individen jag har framför mig.
  • Jag tror på att ha med helheten när jag coachar, dvs både fokus på avslappning/andning och sen ett steg i taget stärka upp.
  • Det är en stor omställning både fysiskt och mentalt att både vara gravid och nybliven mamma, vilket gör att man kan vara mer sårbar och då än mer viktigt att ha med helheten.
  • Jag önskar att fysisk aktivitet/rörelse/träning (kärt barn har många namn) inte ska vara kopplat till stress och press utan något som stärker oss som kvinnor både under och efter graviditet.

Hoppas kunna inspirera och bidraga till välmående. Vara en del av att ta bort fokus på utsidan utan mer ha med helhetskänslan och känna sig stark inifrånochut!

Kram Anna

Poddavsnitt ”Inte bara mamma”

Gott Nytt År på er! Hoppas ni haft en fin julledighet och nyår.

Var med i ett poddavsnitt för några veckor sen som nu finns ute, mitt första. Nervöst men gick toppen, inte så konstigt med ett proffs som Kajsa-Stina. Bara följ länken och lyssna på ett ofiltrerat samtal med tankar om hur jag till stor del jobbar med ”mina” kvinnor, om mammakroppen, träning under och efter graviditet. Ett samtal som vi hade kunnat fortsätta med länge, gillar så att prata med Kajsa-Stina.

Foto taget av Kajsa-Stina Romin

Några punkter som jag vill trycka på lite extra är när det kommer till träning efter graviditet är att,

  • Stegra långsamt.
  • Känn in kroppen.
  • Träna ”med kroppen inte emot”.
  • Våga ifrågasätta ”hetsen kring att komma snabbt i form”.
  • Det är väl helt okej att det får synas att vi fått barn?
  • Alla ska få vara smärtfria, inte behöva läcka m.m.
  • Ha med tänket att vara stark inifrån och ut.

Foto taget av Kajsa-Stina Romin

Sen tror jag stenhårt på att det finns plats för oss alla som jobbar med detta oavsett profession. Vi, alla som brinner för kvinnohälsa oavsett om vi ser på allt med samma glasögon så finns det plats för oss alla och jag vill tro (väljer det iallafall) att vi vill kvinnors bästa. Och att kunna möta varandra med respekt och ödmjukhet är så viktigt.

Jag tror verkligen på att nätverka, ingen kan allt men om vi använder oss av varandras kunskap..WOW..fatta vad många som kan få hjälp!!

Och med de orden önskar jag er alla en fortsatt fin kväll!

/Anna

 

 

 

 

Om träning under graviditet

Gästspelade lite i ett avsnitt av ”Älskade unge”.
Klippet kan ni se om ni följer denna länk!
(vi spelade in mer men är ju begränsat med tid).

 


OBS! Tipsen gäller en okomplicerad graviditet och vill trycka på att träna under graviditet har många positiva egenskaper och kommer att hjälpa till både under förlossningen men även vid återhämtning efter ❤ och många gånger slutar vi att träna under graviditet för att vi inte riktigt vet hur vi ska träna och osäkerheten gör att vi avstår. Önskar ni fler tips och råd kring träning under och efter graviditet så kommer det fler inlägg om det längre fram.
Minns att en övning är bättre än ingen!! 👌🏼✨

/Anna

Smarrigt middagstips!

Hej på er!

Tyst här på bloggen men ibland så får jag ett ryck.

Här kommer ett smarrigt recept på en favorit rätt här hemma,

Lammfärs bullar i tomatsås med grönkål, mumsifillibabba!
Recept,
500 gr lammfärs
1 gullök
3 vitlöksklyftor
1 ägg
Parmesan
Kryddor (jag hade lammkrydda, salt, peppar, timjan) och färsk basilika som jag la i tomatsåsen.
Lite soya
2 förpackningar pastasås med basilika
Blanda färsen med finhackad gul lök, pressad vitlök, riven ost, ägg. Låt stå en stund, rulla i bullar (valfri strl). Fräs på i smör, lägg sedan i en gryta/kastrull med tomatsås/pastasås. Låt småkoka i ca 15-20 minuter. Voila, klart! Servera med valfritt tillbehör, jag hade grönkål stekt i olivolja med flingsalt och citronsaft på!

IMG_20170515_173256

Smaklig måltid!

/Anna

Och lärandet fortsätter!

Livet med 3 barn, jobb och allt annat som hör livet till rullar på. Vilket gör att fokus inre riktigt varit på bloggen ; )

Men jag tänker att det finns väl inte bara ett sätt att blogga på, dvs att man måste uppdatera hela tiden.

Nåja nu fanns tiden och jag ville så gärna dela med mig av min senaste utbildning inom mamma träning. För min del känns det viktigt att uppdatera sig med ny kunskap löpande så att jag kan utvecklas, både på ett privat plan men även såklart på ett professionellt plan. Så förra veckan gick jag en två dagars utbildning inom 3D träning, 3D Mamma. Förutom att det var väldigt kul att träffa andra med samma passion, att jobba för att kunna hjälpa kvinnor med deras träning under och efter graviditet så fick jag med mig mycket ny inspiration och kunskap. Fick med mig fler verktyg för att kunna utföra olika analyser av kroppen och även teknik att kunna jobba med bindvävs massage, jätte kul! Och det är verkligen något som behövs under och efter graviditet.

Och härligt att möta flera personer i olika yrkesgrupper som alla på ett ödmjukt sätt både delade med sig men även tog in andras kunskap kändes fint. Mer sånt!!

alingsasidrottsklinik_1397106130820022453

Jag har redan nu börjat lägga in detta tänk (att låta kroppen röra sig på alla rörelseplan) både på min egen träning men även på några av mina pt kunder och har fått fin respons. Kroppen mår bra av att röra sig på fler olika rörelseplan och med tanke på hur vi mammor direkt efter förlossning står, lyfter, går i alla möjliga olika vinklar och positioner så behöver vi oxå träna kroppen i dessa. Tänk bara på alla dessa lyft av babyskyddet i och ur bilen, lyft av vagn, lyft av bebis plus syskon m.m ja ni förstår vad jag menar. Så att kombinera denna slags träning tillsammans med aktiveringsövningar för bäckenbotten, djupa magen, sätet och ryggen kommer bli fantastiskt!

img_20161202_083310

 

 

Så känns inspirerande att nu fortsätta att lägga in detta tänk mer i min och mina kunders träning.

ladda-ned-27

Jag vill alltid fortsätta att lära mig!

/Anna

 

 

 

Make time for it!

Sista tiden här hemma har sjukdomarna avlöst varandra vilket har resulterat i mindre energi och ork till att träna. Men idag så bestämde jag mig för att ”nu räcker det” ”nu får jag använda mig själv av de fina råd jag ger mina kunder”  att en övning är bättre än ingen och tid finns!  

Så medan Thomas var hemma med Leah som är hemma och är sjuk, lilla hjärtat, så passade jag på under minis förmiddags lur att ta en rask promenad. Tog med mig gummiband och körde några övningar vid en bänk längs promenaden.

Gjorde knäböj med gummiband ovanför knäna (15 st) varvat med musslan med gummiband ovanför knäna ( 25 st per sida) gånger 4 varv. Det kändes i rumpan kan jag lova (  ; 

Sen varvade jag lågrodd med gummiband (15st) med enbens knäböj mot bänk (10 per ben) även här 4 varv. 

DSC_1376

Använder mig utav Abilicas gummiband, toppen bra redskap. Lätt att ta med överallt och finns i olika motstånd. 

Det var vad jag hann med i styrkeväg, sen avslutade jag promenaden med att gå uppför i en brant backe (det fick pulsen att gå upp rejält).

DSC_1380

 

UNDERBAR känsla i kroppen och själ efteråt. Och sen att solen sken under hela tiden gjorde att känslan blev ännu härligare.

images (61)

Så vill ge er alla trötta småbarnsmammor lite extra pepp och uppmuntran idag! En eller två övningar är absolut tillräckligt så hejja er! Och minns att en övning är bättre än ingen!  

Kram Anna

 

Toppen bra hudvård

Jag dras med torr och känslig hud i ansikte. Något jag känner av väldigt mycket under de kallare månaderna. Har prövat MASSVIS med olika produkter och har nu äntligen hittat en favorit – Maria Åkerbergs produkter. Har många olika produkter i allt från hårvård till hudvård. Stort plus är att produkterna är ekologiska, något jag eftersträvar i det mesta jag använder.

maria-kerberg-ansiktskit-normalhy-ansikte-kit-gifts

Beställer mina produkter från denna sida så himla bra service. Så letar ni efter nya produkter till ansiktet så in och pröva. 

 

Ha en fortsatt härlig dag i solen.

 

/ Anna

Vårkänslor och övning för djupa magen

Åhh, jag älskar att känna solens strålar mot mitt ansikte,  känna värmen och andas in doften av vår.

Jag har fått så mycket större förståelse och ödmjukhet inför att det är svårt att få till sina rehab övningar sen mini föddes. Nu med tre barn och allt vad det innebär så är mina rehab övningar verkligen något jag dagligen får bestämma mig att utföra. Har insett värdet av att det måste vara enkelt och lätt tillgängligt. Att ta sig tiden att lägga sig ner hemma och göra mina övningar fungerar inte alltid (se typ nästan aldrig) så nu har jag börjat att integrera dem i min vardag. Och så mycket lättare det blev då!

Detta tänk har jag även mycket när jag jobbar med ”mina mammor”  att tillsammans med övningar att göra hemma (eller på gymmet) ge dem övningar som de kan göra i sin vardag och  från dem har varit mycket bra. Helt plötsligt är det mycket enklare att få till. Så nu har börjat tillämpat det på mig själv oxå ; )

 

DSC_1122

Idag blev en av mina övningar för djupa magen – sittande fritt i solen i väntan på att mellan tjejens Bamse gympa skulle bli klar. 

ladda ned (12)

Bättre med en övning än ingen alls. 

Så har ni inte fått in någon övning idag så passa på innan/efter middagen sittandes vid bordet göra en omgång. 

1. Kom fram på stolen så att du sitter med knäna ovanför fötterna. Händer avslappnat på benen.

2. Stolt och fin hållning,  aktivitet mellan skuldrorna. Tänk en tråd från hjässan som drar dig lätt uppåt. Naveln pekar framåt.

3. Aktivera bäckenbotten (tänk blixtlåset bakifrån hela vägen fram) och sedan aktivera djupa magen. Börja under naveln och hela vägen upp mot bröstbenet. 

4. Lugn och fin andning. Håll aktiveringen 10-20 sekunder. Slappna av försiktigt och upprepa 3-4 varv. 

Klart! 

Önskar er alla en fortsatt härlig söndag / Anna

Smarrigt middagstips

Då jag är ensam en del kvällar med barnen (då Thomas jobbar på våra gym) så är lättlagade maträtter att föredra. Idag hade jag inte hunnit förbereda middagen, något jag försöker göra för att undvika stress. Men trots det så blev middagen så himla god och bra. Så det vill jag såklart dela med mig av.

Dagens middag blev stekt sötpotatis med halloumi och sallad,

Skiva sötpotatis i skivor (kör ngn minut i micron om tiden är knapp) Stek skivorna i smör.

Skär upp halloumin och stek. Lägg upp sallad på en tallrik (jag hade en mix av morötter, tomater, babyspenat och basilika) Lägg på sötpotatis och halloumi, strö över lite flingsalt. Serverade även kokt broccoli och sockerärtor bredvid. KLART!

DSC_0966

Älskar mat som innehåller glada färger, blir liksom lite godare då ; ) 

Smaklig måltid!

/Anna