Ja, precis som rubriken lyder. Det verkliga ofiltrerade livet som småbarns/flerbarns familj är F-N inte helt lätt. Helgillar alla ärliga inlägg som vågar visa just detta, hur det är…på riktigt…Som får mig att känna igen mig, känna mig mindre ensam i det kaos som emellanåt (här hemma ganska så ofta ) infinner sig i en småbarns / flerbarns familj.
Vi har tre barn, en dotter på snart 12, en på snart 4 och en son på 11 veckor. Driver och äger 3 gym (mest min man nu) och sen allt som har med barnen att göra -fotboll, gitarr,läxor,leka med kompisar och så jag då 😉 den levande nappen (som dessutom behöver rehaba mitt knä varannan dag efter menisk op och göra mina aktiverings övningar för bäckenbotten och djupa magen. Går sådär kan jag meddela, trots att jag själv jobbar med träning så är det inte alltid så lätt och självklart att få till övningarna när det gäller mig själv). Men det är OK, jag tänker inte låta det dåliga samvetet eller någon konstig syn på hur man borde se ut ta över (är ju ”fantastiskt” hur mkt det fokuseras på hur fort man borde komma i form efter graviditet. Tänk om all den fokusen kunde läggas på att låta mammorna i lugn och ro bli starkare istället). Jag jobbar med att känna mig stark inifrån och ut, ta ett steg i taget. Precis på samma sätt som jag jobbar med mina mammor. Visst är det toppen (och något jag önskar att alla fick möjlighet att göra) att träna för att stärka upp sin kropp både under/efter graviditet (med säkra och kontrollerade övningar) men önskar så att det just var det som det handlade om. Att stärka sin kropp så att man som kvinna orkar bära sin kropp (och sitt barn dessutom) så att man undviker att få ont. Och låta det ta sin tid…
Word på den!!!
Jag hade tänkt komma igång tidigare med mina pt kunder, mina mammor men kände ärligt ganska snart efter mini var född att nej.. Allt får ta sin tid, nu vill jag fokusera på min familj ett tag. Då jag har den möjligheten (det är det ju inte alla som har tyvärr) så kändes det som om det inte fanns något annat alternativ. Känns ännu mer som det rätta beslutet efter allt hemskt som händer i världen. Att bara vara nära min familj och kära.
Imagine a world in peace <3
Det andra finns kvar. Smyger igång något efter jul och nyår.
Något som jag känner är min och min familj räddare just nu är just all kärlek men oxå humorn. Följer denna blogg som är helt underbar, som med sina fantastiska illustrationer visar hur det faktiskt ofta är (iallafall i vår familj).
Stor igenkännings faktor på denna bild (bild lånad från ”ett päron till morsa” länk till bloggen här)
Att kunna ta fram skrattet och på något vis sätta det jobbiga (sömnbrist som är en stor orsak) inom parentes. Hitta glädjen och våga (det har jag verkligen fått jobba med nu då jag är en riktig kontroll person) släppa saker som inte spelar så stor roll (det hjälper min älskade man mig med. Att välja kärlek istället. Även om vi båda såklart kan driva varandra till vansinne emellanåt oxå så är kärleken större och starkare). Släppa duktighets syndromet och bara vara..
Yes, precis så..
Så istället för att vara såhär (kan iochförsig känna mig så emellanåt)…
Så jobbar jag mot att tänka såhär..
Nära och i kärlek
Sen är jag så otroligt tacksam som har så otroligt fina vänner/själa systrar i min omgivning som ärligt och öppet delar med sig av sin vardag och vi tillsammans kan konstatera att JA i det verkliga ofiltrerade småbarns livet så har vi det alla nog ganska lika…
Så här kommer en stor ofiltrerad kram till er alla fantastiska familjer som kämpar på i vardagens hektiska tillvaro. Trevlig helg på er!
/Anna